Jag får ofta frågan om när jag hinner sy egentligen. "Nä, jag hinner inte" svarar jag och ser lite ledsen ut. Men egentligen är det inte sant. Jag har nog tid men jag syr ändå inte. Jag har tappat inspirationen och det var länge sedan jag kände den där riktiga sylusten. Och det blir ett långt steg att sätta sig vid symaskinen för den är begravd under en massa papper och skräp.
Jag har heller inte tid att blogga eller läsa andras sybloggar. Inte tid att fota det lilla jag ändå syr (även det lögn såklart). Det finns så många måsten.
Men idag, då tog jag mig tid. Sa ba att "Nu SKA jag sy, ni kan värma er korv själva, va?" (Nästan så sa jag). Flyttade alla papper som legat på sybordet till en hög på golvet och bara sydde ihop den där tröjan som legat urklippt så länge. Och det var kul! Finns det hopp, tro?
Antar att det är så ibland. För mig kommer det och går.
SvaraRaderaFin tröja!
Du ska se att lusten kommer tillbaka snart ;-).
/Anna
Hoppas också! Håll tummen!
RaderaJust det där momentet, att tvinga sig att sy när lusten eller orken saknas brukar vara förlösande för mig. Helt plötsligt är lusten tillbaka.
SvaraRaderaJa, det är nog enda sättet, för det kommer visst inte av sig själv!
RaderaEn underbar tröja blev det iallafall! Hoppas det var början på återkommande sylust!
SvaraRaderaTack snälla du!
RaderaSuperfin tröja och för mig brukar det iaf väcka sylusten när jag väl sätter igång å då tänker jag: varför har jag inte sytt mer?!! :-)
SvaraRaderaTack! Det finns nog hopp för mig med!
RaderaÅh, som jag känner igen det där. Jag får såna där perioder också. En lång i våras och en nu under hösten. Men så säger det poff och så kommer man ur det. Hoppas det blir snart för dig. Kämpa på.
SvaraRaderaTack, det ska jag göra. Snart lossnar det nog!
Radera