Det som höll på att ta knäcken på både mig och Hannes (som dockan nu heter) var inte håret utan ansiktet. Jag fick inte till det utan gjorde om ögonen gång på gång. Till slut blev tyget nästan utmattat och det syns lite i Hannes ansikte. Nåja, han har sina märken. Älskad är han i alla fall!
tisdag 6 januari 2015
Hej Hannes!
Lillebror, 4 år, önskade sig en egen docka. En som storebror har, en Johnny. Jag vet att jag sa att jag aldrig skulle göra en waldorfdocka igen efter Johnny, håret höll på att ta knäcken på mig, men lillebrors längtan... Ja, det var ju bara att börja göra en där i december och någon dag före julafton var den faktiskt klar. Lillebror blev jätteglad och ropade förtjust "Han ser ut som jag!" när han öppnade paketet och såg vem det var däri.
Det som höll på att ta knäcken på både mig och Hannes (som dockan nu heter) var inte håret utan ansiktet. Jag fick inte till det utan gjorde om ögonen gång på gång. Till slut blev tyget nästan utmattat och det syns lite i Hannes ansikte. Nåja, han har sina märken. Älskad är han i alla fall!
Det som höll på att ta knäcken på både mig och Hannes (som dockan nu heter) var inte håret utan ansiktet. Jag fick inte till det utan gjorde om ögonen gång på gång. Till slut blev tyget nästan utmattat och det syns lite i Hannes ansikte. Nåja, han har sina märken. Älskad är han i alla fall!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad söt den blev! Jag har också gjort en, kommer att dyka upp på bloggen endera dagen. Den (ännu namnlösa) skulle ha blivit en julklapp, men den blev inte klar förrän i förrgår, så den är inte överlämnad än.
SvaraRaderaOch btw, så håller jag helt med dig om håret! My god vilket evighetsarbete! Ansiktet gick ganska bra, fick sy om munnen en gång bara. Ett tips är att märka ut öga-öga-mun med knappnålar (gärna sådana med lite större huvud) så är det lätt att justera så att de kommer på rätt plats.
SvaraRaderaJa, visst är det slitigt! Och det är svårt att göra det lagom tjockt också, man vill ju inte att hårbotten ska synas igenom för mycket men gör man det för tätt blir ju håret som en ryamatta! Jag använde knappnålar men jag hade bara små i metall och det blev inte alls bra. Det låter som om knappnålar med stora huvuden är bättre då. Ögonens och munnens placering är ju så avgörande för intrycket!
RaderaDet ska bli kul att få se din sen, ser fram emot det!
I boken som jag utgått från (Lek med mjuka dockor av Karin Neuschütz) står det att man kan göra ett underhår, där man liksom lägger ett lager garn från panna till nacke och syr fast tvärsöver hjässan på några ställen. Så gjorde jag och sedan sydde jag öglor över det (min docka skulle vara korthårig nämligen. Det blir ganska bra, för då täcker det ju litegrann så att dockan inte ser halvskallig ut. :) Din ser ut att ha jättefint hår tycker jag!
RaderaJo, så har jag också gjort! Men jag ville täcka även det garnet men då blir det som sagt väldigt tjockt. Jag har fått ta bort en del hår efteråt faktiskt, det blev en helt galen frisyr som stod rakt ut.
RaderaBedårande! Jag förstår att det är ett tids- och tålamodskrävande jobb!
SvaraRaderaJa verkligen! Men roligt när det var klart och lillkillen blev glad över sin nya vän.
Radera